majasplace

jag kopierade detta från en tjejs blogg och det stämmer så jävla bra! även fast det är ett grymt långt inlägg med mycket text så läs det, det är så grymt bra skrivet och man får verkligen en tankeställare! jag kan läsa denna text flera gånger om, och jag mår bara bättre och bättre ju mera jag läser detta!

Kärlek är olika för så många människor, man kan älska på olika sätt, älska olika saker, eller inte älska alls. Kärlek är det vackraste som finns, men också det som lämnar efter sig sår, och faktiskt gör mest ont. Livets lycka, men också livets sorg.

 

Att älska någon, som inte älskar en tillbaka, det är väl ungefär som jordens undergång. Självklart vill man bli älskad tillbaka, man vill dela med sig av sin kärlek till den personen, och det är som ett slag mot ansiktet att få kärleken obesvarad.

 

Men hur vet man när man är kär? Hur är det att vara kär? Är det en jobbig känsla, en härlig känsla eller bara en helt vanlig känsla? Det är nog ingen som direkt kan sätta sitt finger på det, för ingen känner likadant, alla känner olika, vare sig det är smärta eller lycka.

Jag tror jag är kär, men jag kan inte riktigt beskriva känslan, det är en svår känsla, för man vet inte riktigt egentligen vad det är för känsla.

 

Jag tror att man är kär, när man älskar personen för personen den är, älskar honom/henne för hans brister, svagheter men också styrkor. Känna att man trivs i närheten av personen, känna sig trygg, stabil, inte behöva skämmas, utan kunna vara sig själv, helt och hållet. Jag säger inte att man är kär bara för att man trivs med personen, absolut inte, men det där lilla extra, som ger en lite fjärilar i magen varje gång man kollar på personen, DET är kärlek, för mig.

 

Att älska och att hata, det är två starka ord, som förmodligen oftast har en grov eller stark ”bakgrund”. Men då kommer man tillbaka till det där igen, hur vet man när man älskar någon/något, och hur vet man när man hatar någon/något? Man kan säga att man älskar doften av t.ex kardemumma, och att man hatar bruna bönor, men man kan också säga ”jag älskar dig” eller ”gud vad jag hatar dig”. Men varför är just dem orden så himla starka?

 

Finns det ord som är grövre än dem? Ett ännu hårdare ord än hata, eller ett djupare ord, för älska? Det är nog något ingen människa någonsin kommer få reda på, för att uttrycka sig det kan vara så svårt.

 

Att uttrycka sig rätt och fel, är något många gör. Man ska vara försiktig med hur man uttrycker sig, att säga ”jag älskar dig” kan vara svårt att hantera, det finns dem som missbrukar det ordet alldeles för mycket, eller för ofta. Och det är väldigt sorgligt tycker jag, eftersom det egentligen ligger så mycket bakom det. Och att säga att man älskar någon, eller skriva det till någon, är starkt, det är inte direkt bara ett ord, det har ju faktiskt en mening.

 

Att fatta tycke för någon, är egentligen ganska lurigt, hur ska man veta om det är värt att gå fram till den där killen eller tjejen som står och hänger med sina vänner på andra sidan gatan? Det finns bara en utväg i det läget, och det är att chansa.

 

Det går inte att komma någon vart i livet om man inte har lite jävla anamma, man måste våga lite, våga chansa, våga göra fel. Det går inte att tro att man ska klara sig igenom livet utan att misslyckas, vi misslyckas hela tiden. Vi missar bussar, vi förlorar i spel, vi stavar ett ord fel, vi misslyckas på ett prov, vi får inte maten att smaka det de egentligen ska smaka, vi glömmer att köpa mjölk som vi skrivit ner på en lapp kvällen innan. Alla dem där sakerna är misslyckanden, vi måste bara våga misslyckas inom området kärlek också.

 

Man ska följa sitt hjärta, visst man ska lyssna på sina ”inre röster” också. Men det finns ingen förklaring på kärlek, vem skulle kunna förklara det? För som sagt, alla känner olika, kärlek är olika från person till person, och man måste bara lyssna på sig själv. Inte lyssna på vad alla andra har och säga, man ska följa sin egen vilja. Det är inte dem som är kära, det är du.

 

Är kärlek värd risken när den faktiskt orsakar så mycket smärta? Jag vet inte, är den det? Ja, så är det nog det är. Om man chansar så gör det ont, men om man inte vågar säga eller göra något så gör det också ont. Det finns nog inget direkt mellanting om man tänker efter. Ett förhållande kan inte vara perfekt, ingen är perfekt, ingen kommer någonsin bli perfekt heller. Det finns alltid bråk, saker som stör, eller saker som bara allmänt irriterar, saker som får ett förhållande att bli lite ostabilt, det finns alltid där. Man måste därför jobba på det, man måste jobba för att hålla kärleks lågan vid liv. Man kan inte ge upp och tro att allting ska flyta på, att det ska gå som en dans på rosor av sig själv, man måste föra dansen, man måste leda den någon vart.

 

En sak som är säker är att man kan inte älska någon, innan man älskar sig själv.